Slutet på min levnadshistoria

Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria...

Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade.

Det är med stor sorg och saknad jag skriver detta. Tanken att aldrig träffas mer, aldrig spela kort, sjunga, skratta eller ha högljudda diskutioner, får mig att gråta.  

Jag är så tacksam för den tid vi fick tillsammans och att han vid en ålder av 82 var helt klar i huvudet in i det sista.

Hoppas du finner svar på dina frågor far och att du har det bra var du än är. Du är saknad av hela din familj liksom Urszulas.   

Du har skrivit så mycket här som är underbara minnen att bevara, därför får bloggen vara kvar ett tag till såsom du ville. När jag så småningom tar bort den finns den kvar bland din egen memoarbok som jag kommer läsa och vårda ömt.

Tack far - du gav liv och glädje för mig och många fler (även 4-benta vänner). Vila i frid nu.. allt annat löser sig ändå även om du inte fick vara med och uppleva det. Kram far   /Marlene